Jag älskar vardagsljuset

Just nu handlar mina dagar om vila. Återhämtning.
Därav frånvaron av blogginlägg.
Jag spanar och känner dagligen vardagsljus!

Häromdagen:

* Mumsade på en zoo-klubba
* Var ute på en själastärkande promenad
* Firade nio månaders skafrihet
* Träffade oplanerat två rara människor från förr
* Smörjde in mina händer varsamt med handkräm
* Såg himlens vackra färger
* Tog emot ett flertal kärleksvarma sms


Var rädd om Dig!


/Josefin

Min evighetssol

Min dag har kantats av vardagsljus och det största av dem är för fint för att kallas vardagsljus, jag skulle snarare vilja kalla henne för en evighetssol eller något ännu vackrare. Tillsammans med L åt jag lunch idag och tiden sprang iväg. Mina läppar log och själen kändes varm och trygg under hela timmen. Att kramas hejdå stack till i hjärtat men på bussen hem flera timmar senare kunde jag le medan jag insåg att det inte handlade om ett farväl. Vi kommer att ses igen och fler timmar av mitt liv kommer att lysas upp av en riktig evighetssol. Tack L!

/Pia

Du, ni och alla andra

Idag vill jag dela med mig av ett vardagsljus som alla, troligen varje dag, upplever men säkert mer sällan lägger märke till: alla människor vi möter varje dag. Okej, inte alla såklart, men jag upplever att jag väldigt ofta träffar människor jag tycker om, varje dag. Det kan vara gamla vänner, släktingar eller helt nya och främmande människor. Men har ni lagt märke till hur stor roll de har i våra liv? Håll ögon och öron öppna,

se dem du kanske annars tar för givet!

/Pia

Stolthet

Jag har idag gjort min tredje praktikdag. Efter gårdagens pass trängde sig tröttheten ut genom tårar. Imorse när jag vaknade var min ork tillbaka. Jag praktiserar på ett äldreboende. Hos många boende finns en underbar charm. Ett flertal sprider ljus fastän deras kroppar vill tacka för sig. Det glädjer mig att få hjälpa. Att kunna hjälpa. Jag anser att det är otroligt viktigt att se varje individ. Jag försöker att handla därefter.

Jag är stolt över mig. Att jag befinner mig där jag befinner mig!

Vad är Du stolt över? Om du ser på dig. Inte i jämförelse med andra.

Kanske handlar det om att du kliver upp ur sängen på morgonen?
Kanske handlar det om att du ger dig själv tid för vila?
Vad det än må vara,

tillåt dig att vara stolt!

/Josefin

Vardagsljus står aldrig still

Eftersom både Josefin och jag är ute och praktiserar för att uppfylla några av våra drömmar så står bloggen lite still. Men vardagsljusen står aldrig still, sluta aldrig leta!

/Pia

Hög mysfaktor!

Igår kväll hade jag besök av en vän. Hon hade med sig en av sina gitarrer. Jag lärde mig några ackord. Det är hög mysfaktor med gitarrspel och sång! Min vän har en mjuk, vacker röst. Jag hade lust att gosa in mig i hennes sång. Fysiskt nådde jag den inte, men inuti mig forsatte hennes röst att ge min själ vila.

Jag vill lära mig att spela gitarr. En bra sysselsättning då jag både använder kroppen och knoppen. Jag kanske inte kan spela och sjunga iväg det där mörka som når mig emellanåt, men jag kan nog lättare fokusera på något annat då i stunden. Som gitarrvärme och sångmys!

/Josefin

Hitta ditt solsken

Hos mig, i Stockholm, lyser sol och värmer upp den kalla hösten. Jag hoppas att solen skiner på er med och gör den inte det så kan du kanske, genom att plocka fram allt som faktiskt gör dig glad, och tända ett ljus som kan symbolisera solen, inuti!

/Pia

Jag tycker om och jag vill!

Häromdagen när det var rörigt i huvudet fick jag en uppgift av en fin människa. Dels behövde jag då fokusera på det vackra, dels fick jag använda händerna genom att klippa, skriva, klistra. Uppgiften var att skriva ned 10 saker jag tycker om och 10 som jag vill. Vissa ord hoppade ut genom fingrarna, vissa behövde jag fundera på mer. Uppgiften hjälpte mig att komma på fötter igen. Orden ligger inte i en speciell ordning.




Den kanske kan hjälpa Dig?


Kram!

Tänk om det vore så enkelt!

Jag bär dig - Peter Jöback.


När det gör sådär ont inuti finner jag tröst i den här låten. I texten. Orden skapar trygghet och ger emellanåt en känsla av att någon hjälper till, bär mig, där och då.

Även om inte allt vänder över en natt,
det vänder framöver!

<3

/Josefin

Alla goda ting är tre

Vardagsljus nummer 1 idag var när min kära vän Michelle tillägnat mig ett eget blogginlägg i hennes blogg och hennes ord & hennes värme fick mig rörd till tårar. Att inse att man betyder någonting, att man betyder så mycket, för en annan människa (som man ömsesidigt älskar tillbaka) är en obeskrivlig känsla. Verkligen!

Vardagsljus nummer 2 idag var när jag fick ett telefonsamtal som jag verkligen väntat och hoppats på. Utan att säga för mycket så gav personen på andra sidan telefonen mig en stor anledning till att le och känna tacksamhet.

Vardagsljus nummer 3 idag liknade vardagsljus nummer 1. Ännu en av mina vänner gav uttryck för hur viktigt jag var för henne. Hon fyllde mig med kärlek med sina ord och min tacksamhet är obeskrivlig. Jag hoppas mina vänner vet att jag älskar dem precis lika mycket som de älskar mig!

♥

/Pia

Att sätta gränser och ge sig själaro

Jag har återigen kört med gasen i botten utan att bromsa när jag faktiskt har behövt. Tröttheten har gett mig signaler. Jag har kännt på löv, jag har älskat med naturen, men jag har också gjort allt annat och lite till. Vilan har inte varit tillräcklig.

Jag har prov i skolan på tisdag, redan på eftermiddagen la jag ifrån mig skolboken, anteckningarna och stencilerna. Jag behöver sätta gränser för mig själv. Att bli godkänd på provet är det som behövs, allt utöver är en bonus. Jag behöver vila, dricka te och beskåda ännu fler löv. Ikväll skapade jag själaro genom att vandra omkring i ösregnet och känna liv väta ned min kropp. Jag har också legat i soffan och gjort ingenting. Nu efteråt känner jag mig mer balanserad. Mer jag.

Se över vad du verkligen behöver göra och vad som kan vänta.
Tillåt dig att göra ingenting.

Ge dig själv själaro!

/Josefin

Kanelbullens dag!

Har du unnat dig själv en kanelbulle idag? Om inte, gör det - det är du värd!

/ Pia

En kram genom skärmen

En klapp på axeln, en kram när det gör ont. Omtanke från en annan människa när man som mest är i behov av det. Ibland kan ensamheten kännas så oändlig och man kan verkligen känna sig mest ensam i hela världen. Men vet du, även om du sitter hemma i din lägenhet eller var du än må vara, kom ihåg att kärlek inte nödvändigtvis behöver vara fysisk. Har du tänkt på att en kram fylld med omtanke eller stöttande klapp på axeln faktiskt kan ta sig igenom din datorskärm ibland? Personligen har jag inte tänkt så långt men när jag idag lyckats skingra mitt mörker med hjälp av vänner på andra sidan skärmen så kändes det så skönt. Jag kände mig inte ensam även om jag fysiskt sett var det.

Så till alla er som behöver - varma kramar från mig!

/Pia

Jag behöver ingen vacker målning, jag är mitt i den!

Jag har levt i ungefär 23 år, men jag har nog aldrig sett naturen som jag ser den nu. Under kvällens promenad häpnades jag över all vackerhet! Jag vilade min blick på de färgsprakade röda löven och sa "wow". Jag såg ut över vattnets glans och njöt av dess lugn. Emellanåt kom jobbiga tankar: "Tänk om...?", "Hur ska jag klara...?", "Varför gjorde jag så?". Istället för att virvlas in i de plågsamma tankarna fokuserade jag genast på något nära mig. Vilken söt hund som går därborta! Undrar vems den här lilla båten är? Vad grönt gräset är! På så sätt spann jag vidare i de tankarna, istället för de plågsamma.

Jag är inte alltid i den vackra målningen. Ibland har jag riktigt ont inombords och har svårt att vara delaktig. Men! När min själ blommar så njuter jag! När min själ vissnar försöker jag att vattna den. Med min egen kärlek, med andras kärlek, med vardagsljuset.

Kram!

/Josefin

Du, det blir bättre!

På väg till skolan idag möttes jag av en kille som log brett till mig. Hans ögon strålade! Hela han är söthet. Jag log tillbaka. Han tog inte sin blick åt sidan utan fortsatte att titta på mig. Fortsatte att le. Han var inte bekant. Knäsvag fortsatte jag att gå mot skolan. Jag kunde inte släppa honom ur tankarna. När jag hade gått en bra bit vände jag om. Jag gick tillbaka och sa:

"Du är så otroligt söt!" och såg på honom rakt in i ögonen.

Han verkade bli alldeles ställd och sa ett försiktigt "tack". Jag hade lust att jubla av lyckorus! Istället frågade jag honom om han är snickare (blå snickarbyxor). Han är elektriker. En bil dök upp, hans arbetskompis. Jag önskade honom en fin dag. Det hade varit vågat av mig att fråga efter hans nummer, men att jag vände om och sa vad jag tycker om honom, är modigt!

I skolan har vi haft lektioner om psykiatri. Jag har en hel del erfarenheter som patient. Jag vågar yttra mig och säga vettiga saker i klassrummet, även fast ämnet fortfarande är känsligt för mig. När jag har åsikter kring det, olika infallsvinklar och liknande, pratar jag utifrån ett större perspektiv. Inte specifikt om mig och mina svårigheter. För jag är inte där för att få hjälp med mina problem, utan för att lära mig att hjälpa andra med problem. Ämnet psykiatri är ruggigt intressant!

Vår lärare frågade oss om vad styrka är. Hur vi ser på det. Jag citerade från en text jag delvis har i huvudet, tagen från nätet:

"Att vara stark är inte att aldrig falla, utan att kunna resa sig efter varje fall."

När jag mår lyckligt, som idag, öppnar sig en hel värld. Jag ger mig in i diskussioner. Jag pratar glatt med skolkompisar. Jag njuter av lövens färger. Jag såg den söta killen med leendet. Jag har gett ett leende till flera främlingar som jag mött idag. Jag reagerar inte lika starkt på motgångar.

Idag är jag dag och jag njuter av det!
Ibland är min dag natt,
men jag reser mig
och får snart se all vackerhet igen!

När det svarta är runtomkring dig.
När kedjorna stramar på din kropp.
När ångesten river sönder din själasol.

Det blir bättre!

/Josefin