Jag förundras över hur skarpt trädens konturer syns mot vinterhimlen. Jag förundras över hur mina snötrampande fotsteg ger mig ro. Jag förundras över människors mod att åka på isen.
Jag förundras över att jag förundras. Att jag förundras innebär att jag ser. Jag ser omgivningen och jag ser mig!
Öppna dina ögon.
Vackerheten finns,
runtom
och
inuti.
/Josefin
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar