måndag 23 februari 2009

Det ska inte behövas kolsvart mörker för att kunna se ljus

Jag har nyligen läst ut boken "Innan jag dör" av Jenny Downham. Det är en tung bok som fick mig att gråta hejdlöst. Men den har också viktiga ljuspunkter. Den handlar om sextonåriga Tessa som har leukemi. Den handlar om alla de saker hon vill hinna göra innan hon dör. Ju mer sjuk hon blir, desto mer upplever jag att hon också kan se sitt vardagsljus. I boken står det bland annat "Jag tänker på äppelblom. Vita blomblad från en snurrande blå himmel. Hur sårbara människor är. Jämfört med stenar, stjärnor". "En fjäril landar på trädgårdsgången. Den solar." Tessa längtar efter att simma under en stilla blå kvällshimmel. Åka på en lång tågresa.

Det är lätt att ta tillvaron för givet. Det är lätt att bli arg över saker som i det stora hela inte har någon betydelse. Boken gav mig en påminnelse om att livet inte varar för evigt. Det kan plötsligt ändra riktning. Lägg märke till snön som glittrar. Känn tryggheten i kramen från din vän. Tänk på att smset med frågan om hur du mår, faktiskt innebär att den som skickade det undrar och tänker på dig.

Vi har nu.
Ta tillvara på det!

Kram
/Josefin!

2 kommentarer:

Anonym sa...

svar: tack tack :) ja, hon är vacker!

Anonym sa...

hejsan, jag hoppas det var okej. att jag länka eran blogg :_) tycker ni är bra bloggare, ni liskom sprider ljus till sådanna som har det svårt. så tack för detta. vill ni ha kontakt med mig... eller komma in på min blogg, så skriver jag min hotmail här nedanför för jag har lösenordsskyddad blogg.

kramr till er...


Natta_1990_@hotmail.com