tisdag 30 september 2008

Ge dig själv en ljuspunkt

Idag insåg jag att man inte bara kan leta efter eller uppmärksamma vardagsljus som finns i våran vardag - idag kom jag på att man faktiskt kan ge sig själv någonting som lyser (bildligt talat då). På min första lektion i skolan idag blev vi introducerade i fördjupningsarbetet som ska vara inlämnat senast den 14 november. Vi fick cirka en timme på lektionstid för att arbeta med fördjupningen och jag fick flera sidor skrivna - det rullade på så bra. Min erfarenhet är att man ska passa på med whtever-it-is när man märker att det flyter på bra. Ett ganska bra exempel är när man ska städa. Städning känns oftast ganska tråkigt och när man väl är igång så är det lika bra att hålla järnen i elden liksom. Så när jag kom hem idag kände jag att det var uteslutet att sätta mig med instuderingsfrågorna till provet på torsdag, däremot kände jag mig taggad inför fördjupningen så varför inte utnyttja min lust att studera? Så jag har suttit i några timmar (med pauser of course) och är nu klar med fördjupingsarbetet som blev cirka sex A4-sidor långt. Detta innebär att jag har ett arbete mindre att tänka på för nu är det klart och på så sätt lättade jag ryggsäcken på min rygg och gav en stor ljuspunkt till mig från mig. Att ge sig själv det där lilla extra behöver inte innebära ett fördjupningsarbete. Lägg ribban själv med rimliga mål. Kanske man kan börja med att ge sig själv en tupplur, unna sig själv en glass, eller vad som helst som gör Dig glad!

Idag är jag en erfarenhet rikare - jag kunde ge mig själv lite vardagsljus - du kan också!

/Pia

Det går!

Den afrikanska dansen är helande. Jag är där när jag är där. Jag njuter av att få skaka på kroppen. Musiken är lycklig. Stegen är frigörande. Läraren jag har, Jenny, fyller salen med sitt solsken! Idag var en ny tjej där. En tjej som har ett trassligt förflutet. Hon såg ut att vara närvarande, jag hoppas att det jag såg är sant!

På väg hem pratade jag i telefonen med en person som sprider stor värme i min kropp. Hon berättade om en tjej hon träffade för ett gäng år sen. En tjej med svart hår, stålhättekängor, svarta kläder, nitbälte. En tjej som var trasig. Hon såg tjejen bakom skalet. Hon såg den rädda, sköra flickan inuti. Hon trodde och tror på den här tjejen. Tjejen är jag. Hennes tro har hjälpt mig. Idag är jag inte bara vid liv, utan jag LEVER livet!

/Josefin

Jag rekommenderar verkligen dansskolan Urkraft!
Avslappnad stämning!

www.urkraft.nu

måndag 29 september 2008

Naturlig kärlek



Ett lövhjärta från mig till Dig!


/Josefin

Mitt vardagsljus idag!

När jag kommit innanför dörren efter ett väldigt långt studiebesök så trodde jag inte att jag skulle kunna må bättre. Solen skiner och jag är i fred med mig själv. Mamma hade tagit in posten och på vardagsrumsbordet låg ett brev med mitt namn på i silverglitter. Vad mer kan en flicka önska sig? Inuti kuvertet låg textrader som värmde mig innifrån och ut och leendet som jag redan hade på mina läppar växte när jag öppnade det väl igentejpade lilla paketet och fann dessa skönheter textade med dream like you will live forever, live like you will die today.

Ord kan inte tacka Josefin - men du vet att Du betyder mycket!

Har du hittat Ditt vardagsljus idag? Kanske kan du även lysa upp någon annans dag bara genom en blick ett leende eller en kram. Jag fick mitt namn i glitterbokstäver och ett par hemmagjorda örhängen med inspirerande text och glada färger. Ett utav många vardagsljus. Hitta Ditt!


/Pia

söndag 28 september 2008

Dansa genom lövhögar

Löven skiftar i starka varma färger. Jag har dansat igenom lövhögar. Plockat upp en vackerhet. Solen har varit närvarande och värmt mig både inuti och utanpå. Förut passerade årstiderna utan att jag orkade se dess skiftningar. Nu har jag öppnat mina ögon. Naturen är Liv!




Stanna upp!

Se dig omkring.
Ta ett löv i din hand.
Känn på dess sköra, men starka yta.

Löven faller ned,
men de kommer också tillbaka.

Som du.

/Josefin

Plågas du av själasplitter?


Snubblar du på dina egna krav?
Plågas du av själasplitter?

Jag har andats samma andetag.
Jag har varit i det mörkaste mörkret.

Än idag hamnar jag där.
Där, där jag inte vill vara.

Jag reser mig.

Vägen kan kännas svårare än någonsin.
Lyckomålet kan försvinna ur sikte.

Se nu.
Solen finns.
Om inte på himmelen,
vänd dig till dig.

Du har liv!

Inuti.

/Josefin

lördag 27 september 2008

Vad såg du?

Peter Gray:

"Ett barn promenerar med sin mor.
De ser en oljig regnbåge på vägen,
ett löv med nerver
och fläckar på stigen,
en vattenpöl full med moln,
en leende hund,
en katt som behöver bli klappad,
en byggarbetares skrotfärdiga skåpbil,
en vacker rödhake.

Vad såg du?"


Texten kommer från boken Tänkvärt om skönhet, utgiven av Pedagogförlaget AB.

www.pedagogforlaget.se - Mängder av härliga böcker!

/Josefin

Mitt vardagsljus

På väg hem från centrum låg hon där. Vithårig och gosedjursskön! Hon ligger/sitter/står alltid där när centrum har öppet. Utanför en skräddares butik. Skräddaren har ett fint foto på henne i sitt skyltfönster. Hennes matte jobbar i centrum och går ut med henne omvartannat. Vid vintertid, eller vid sämre väder, får hon vara inne i skräddarens butik.

Jag ropade hennes namn, "Vera", hon tittade upp, men tittade också ned igen. Hon viftar sällan på svansen, hon är inte ivrig med att lukta. Ibland känner jag att jag borde vara där och umgås med henne så ofta jag kan. Ibland känner jag att jag borde umgås med mig själv mer.

När jag kommer fram till henne lägger hon sig väldigt snart på rygg och vill bli kliad på magen. Hon ser ofta fin ut i pälsen vilket borde vara ett tecken på att hon blir väl omhändertagen. För den krulliga, ulliga pälsen behöver mycket vård. Hon träffar säkerligen mängder med människor som stannar och hälsar på henne.

Idag la jag ifrån mig min matkasse och satt länge och klappade på henne, kliade. Gav kärlek. Även om hon inte ger pussar, så verkar hon uppskatta min beröring, eftersom hon mer än gärna ligger kvar. Jag blir glad av att kunna glädja henne. Att bara få syn på henne ger mig värme.

Vera - du är mitt vardagsljus!

/Josefin

fredag 26 september 2008

En kaffe latte med skum på toppen

Att små saker kan förgylla ens vardag är ju helt underbart. Eftersom de kan vara små så är det lätt att missa vardagens guldkorn. Håll ögon och öron öppna, de kan komma då du minst anar det. Jag tänkte dela med mig av ett litet guldkorn jag tog vara på idag.

På komvux är vi vana vid kaffemaskinen som spottar ut en liten plastmugg innehållande nescafe (alltså varmt vatten och pulverkaffe) när man matar den med en femkrona. Kaffet är egentligen under all kritik men det är billigt och ibland nödvändigt för att orka hela dagen. Idag fick jag njuta av annat än femkronorskaffe. Vi hade tid för grupparbete idag och vi fick själva bestämma när, var och hur vi skulle jobba. I min grupp valde vi att placera oss på ett kafé i centrum. Ganska ogenomtänkt då de renoverar och bygger om i centrum vilket gjorde att vi fick arbeta under metallborrarnas ljud då och då. Men det jag ville komma till var att vi idag satte oss med varsin nygjord kaffe latte, som visserligen kostar 20 kronor mer än maskinkaffet på skolan, men så är det ju så mycket godare också! Vanligtvis tar man en kopp kaffe för givet. Det har jag nog oftast alltid gjort. Men idag, när jag drack latte med skum på toppen, såg jag till att njuta (för från och med måndag blir det nog pulverkaffe igen).

Tänk att en kopp kaffe kan göra så mycket. Som vi säger här på vardagsljus: försök att se det du annars tar för givet.


Det är värt det!

/Pia

tisdag 23 september 2008

Andrum genom pyssel

De senaste dagarna har kantats av många tunga stunder. Jag har gjort allt för att stå ut, för att orka. Jag har stått ut, jag har orkat.

Jag la skolböckerna åt sidan och gjorde något jag får ro av. Att pyssla. Jag skapade presenter. Det är skönt att klippa, klistra, skriva och designa. Fokus ligger på huruvida ordet "tack" ska sitta uppe i höger eller vänster hörn. Det är skönt att låta pappersdelarna hamna där de hamnar. Vara mitt i röran och låta städningen vänta. Få klister på fingrarna och få pappersdelar härochvar på kläderna. En känsla av liv.

Jag är nöjd med mina projekt. Jag har plockat undan överblivet material så pass att jag kan ta mig fram. De andra urklippen får ligga där och njuta av varandras närhet.

Jag behöver prioritera mig. Min närhet.
Jag behöver inte göra allt nu.

En sak i taget.
Ett steg i taget.

Det räcker.

Tillåt Dig Vila!

/Josefin

fredag 19 september 2008

Glöm inte bort Ditt liv

Om det regnar en dag så vet du att det inte kommer att vara för evigt. Om du är rädd för mörkret så vet du ändå att det blir dag igen snart. Om du slår dig så vet du att blåmärkena försvinner efter ett tag och såret kanske lämnar ett litet ärr men du vet att smärtan inte varar för evigt.

Solen kommer skänka sina strålar till dig och dagen kommer närmre medan månen går till sängs. Dina blåmärken kommer inte synas sedan och trots ärren så vet du att smärtan går över.

Men när det regnar på natten och allting gör så där ont så glömmer vi nog alla bort att det finns någonting annat som väntar runt hörnet, någonting annat som väntar nästa dag.

En solstråle behöver inte alltid vara just en solstråle. För Dina solstrålar ser säkert annorlunda ut än mina. Så hitta det som tränger igenom Ditt mörker.

Glöm inte bort att du är född med ett hjärta som faktiskt hela tiden jobbar för att försörja din kropp och glöm inte bort att du är ett av alla jordens hjärtan som behövs för att världen ska överleva.

Glöm inte bort att leva!
Ditt liv är här och nu!

/Pia

torsdag 18 september 2008

Du är tillräcklig

Vid skollunchen idag diskuterade mina klasskamrater diverse bantningsvarianter. Några av mina kamrater använder sig av måltidsersättare, en annan räknar points. Varje människa är fri att göra vad den vill, men jag har svårt att inte bli berörd och upprörd. Dels väcker det mina tidigare plågsamma ätstörningstankar. Framför allt är det sorgligt att det ser ut som det gör idag. Att många inte känner sig tillräckliga. Hur bra mår kroppen när den inte får vad den behöver? Vackra tjejer, kvinnor, pojkar, män...varför? Vad är det som har gjort att så många idag inte anser sig duga? Antagligen för att vi lever oerhört prestationsinriktat. Antagligen för att det finns något "guuud, vad du är duktig" angående viktnedgång. För en del handlar det om händelser i livet som påverkat en, som tas i uttryck i att inte ta hand om sig själv. Det finns mängder med orsaker. Jag förstår inte hur det kan finnas tidningar riktade mot unga människor som handlar om "bästa fettförbränningsträning" och liknande. Det är INTE okej! Vi pressar oss själva och varandra.

Saker som har skett kan vi inte ändra på, men vi kan förhoppningsvis lära oss något. Det är inte okej att vi dagligen matas med tips om hur vi blir vackrare, smalare, bättre. Vi ÄR bra som vi är. Såväl med högre eller lägre vikt. Kortare eller längre ögonfransar. Jag har fortfarande många tankar som handlar om att jag inte duger. Jag tänker inte låta det förbli så. Jag strävar dagligen efter att känna ro. Jag önskar att du gör detsamma. Vad vore du utan dig?

Det som borde vara bäst är att kunna vara nöjd. Att träna när lusten infinner sig. Att äta det som smakar bra, äta lagom. Att kunna vila. Att tillåta sig "egen tid" ifrån barn och partner. Att göra lagom.

Att kunna acceptera sig själv.




/Josefin


P.s Inlägget är inspirerat av Helenas inlägg 2008-09-18 http://www.helenasegnatankar.blogspot.com/

onsdag 17 september 2008

Jag tåras av stolthet och tackar ifrån hjärtat

Ikväll pratade jag med en person som funnits vid min sida sen några år tillbaka. En person som betytt obeskrivligt mycket och som fortfarande är ett skimrande ljus. Hon glädjs åt mina framsteg, åt den jag är idag. Hon är stolt över mig, jag är stolt över mig. Det är jag som har kämpat mig igenom dagarna. Det är jag som har vågat använda självsnälla alternativ. Ingen har kunnat göra det åt mig.

Men.

Utan de människor som funnits och finns runtomkring mig, de som hejjat, gett stöd och råd -hade jag troligen inte kunnat se det ljus jag ser nu.

Jag möter fortfarande många hinder, jag har ont emellanåt, tårarna handlar inte alltid om lycka.

Men.

Jag klarar av de hinder jag möter, smärtan går över och tårarna torkar. Jag vill kliva upp ur sängen på morgonen. Jag ser med nyfikenhet på dagarna jag möter.

Jag vill leva!

Tack!

/Josefin

tisdag 16 september 2008

Gör det där du inte annars vågar

Jag har under större delen av min uppväxt dansat mer eller mindre. Allt ifrån street, modernt, jazz och balett. Under tonåren satsade jag mer och mer, målet var att i framtiden arbeta som dansare. Jag kände kärlek till dansen. Jag känner fortfarande kärlek. Idag satsar jag inte på dansen. Jag fokuserar på glädjen, kärleken. Förr var jämförandet med andra en stor betungande del i danssalen. Även prestationskraven. Ibland gör det ont att se hur dåtida danskamrater utvecklas enormt inom dansen och faktiskt jobbar som dansare. Ofta kan jag ändå se att ned det tar för mycket än vad det ger. För mig. Vem vet, kanske har jag något jobb i framtiden kopplat till dans. Lusten finns. En evig kärlek. Just nu jobbar jag på att bli starkare inombords och klara av undersköterskautbildningen.

I nuläget dansar jag afrikansk dans. Det känns oerhört frigörande! Vid slutet av dagens lektion skulle vi stå i en ring. Trummisarna (snygga sådana), var en del av ringen. Vår lärare ville med ringen att en och en skulle in och dansa. Ingen gjorde något. Då började jag. Jag hade inga planerade steg i huvudet, utan lät lyckoruset och musiken hjälpa mig. Jag hade ögonkontakt med trummisarna och de anpassade sina slag efter mina rörelser. Jag flöt med i mina improviserade rörelser. Jag avslutade med att stå med ryggen mot trummisarna och skaka rumpan intensivt mot dem, i takt med musiken. Roligt är bara förnamnet!

Tillåt dig att släppa dina vardagshämningar. Gör det där du inte annars vågar, om det så handlar om att äta en glass eller hoppa bungyjump.

Utgå ifrån dig, där du är nu.

/Josefin

Efter regn kommer solsken

Ibland kan det vara svårt att se ljuset i mörkret. Ibland kan det kännas nästintill omöjligt och klyscor som "efter regn kommer solsken" kanske man bara skrattar åt. Men många gånger, de allra flesta faktiskt, så har varje motgång något positivt att hämta - varje mörker har en sol. Och när man äntligen faktiskt lyckas se de där små solstrålarna genom regnmolnen så känns det så där alldeles underbart som om någonting tungt lämnar ditt bröst.

Idag är så sjukligt stolt över mig själv och jag känner att jag har all rätt att vara det. Jag är så stolt över att jag tog mig till skolan idag, satte mig framför provet i rehabilitering och habilitering och klarade av det. Det må låta som en helt enkel sak att göra men efter gårkvällen så var det här en bravur. För igårkväll var jag tydligen trött överallt och ingenting verkade gå min väg. Töttheten sköt upp tårarna till ögonen och jag skakade inombods av irriataion. Jag ville helst av allt bara lägga mig och sova och strunta i att ta mig till skolan. Alltså hoppa över provet och istället få extra tid att plugga till omprov. Min älskade älskade mamma fångar mig varje gång jag faller och hon kämpade med mig som ett djur igår och det är jag obeskrivligt tacksam för. Det kändes som att vi inte kom någon vart alls men mamma gav inte upp och tillslut fick jag lägga mig till sängs med vetekudden i armarna medan mamma läste de två kapitel ur boken som vi hade prov på. Jag minns inte när och hur jag somnade men det måste ha skett fort och när jag åkte till skolan imorse kändes allt så himla mycket lugnare. Mina tankar gick i banorna om att göra så gott jag kunde - mer man kan ju inte bidra med och det värsta som skulle kunna hända är att jag inte klarar provet och får göra om det. Ingenting är väl omöjligt. Jag var den sista att lämna klassrummet när provet var gjort och eftersom jag hade föreställt mig värsta tänkbara scenario så blev jag lättad när provet lades framför mig. Det var inte speciellt många frågor och jag svarade på precis alla. Jag kände osäkerhet på endast en utav frågorna och jag får med all sannolikhet ett G. Den där klumpen i mitt bröst löstes upp och trots kvarvarande trötthet och huvudvärk så mår jag bra. Att jag dessutom gjort klart uppgiften i organisation och ledarskap som både mamma och pappa berömde ger mig extra glädje.

Allt är klart inför redovisningen i psykologin imorgon så ikväll står jag i fokus. Mamma ska få en massage för hennes hjälp och tålamod. Utan henne hade det inte gått.

Och vad vill jag säga med detta? Igår hade jag aldrig, inte ens i minn vildaste fantasi, kunnat ana att min sol skulle lysa igenom de mörka höstmolnen som lagt sig tjockt över mig igår. Men den gjorde det och väljer du att kika lite extra så kanske du kan hitta Dina solstrålar också!

/Pia

lördag 13 september 2008

Att välja friheten

De jobbiga tankarna är återkommande, men gång på gång gör jag ett val. Jag väljer friheten! Jag väljer det som får mig att se ljuset. Jag förstår nu mer än väl att jag har ett val i det jag gör. Förut kunde jag ofta tänka när stormen plågade mig: Det går inte! Vet du - det går! Tankarna må vara jävliga, men du väljer om du försöker att andas det fina som finns, eller följa det mörka.

Vissa händelser i livet är svåra att förstå. Vissa minnen kommer alltid att finnas kvar. Jag tror inte att tiden läker inte alla sår, men förhoppningsvis kan vi leva med dem. Ha respekt för det som gör ont, tillåt dig att känna, men våga också ge dig in i det nya.

Styrka, mod och ork till Dig!

/Josefin

fredag 12 september 2008

Dagens vardagsljus ger mig sol inuti

En klasskamrat hade med sin dotter till skolan. En bebis. Obeskrivligt söt. Att få beröra den mjuka huden, att få hålla henne med trygghet, att få locka henne till skratt - helt underbart! Jag har en kärlek till barn. De har liv inom sig!

Vi fick tillbaka tidigare skrivna arbeten. Omdömet gav mig ett extra skutt bland lyckokänslor. Det engagemang jag hade lagt på arbetet gav resultat. Jag kan, trots många års avskildhet från verkligheten, vara i verkligheten!


Jag har mumsat choklad.
Jag har fått beröm för min röda hårfärg.
Jag har framfört mina åsikter i flera sammanhang.
Jag har kopplat av i min soffa.
Jag har varit närvarande.


Fundera på Ditt vardagsljus.
Ibland kan det vara svårt att se.
Jag tror ändå att bland motgångar, mörkermoln och hopplöshet - finns en strimma av ljus.
Hos alla.
Försök att se. Tillåt dig att se.

Ljuset är närmare än du tror!


/Josefin

torsdag 11 september 2008

Om energi (ur alternativ medicinens synvinkel)

I min undersköterskeutbildning läser jag bl a ämnet Alternativ medicin. Det handlar alltså just om alternativa metoder jämfört med den skolmedicin de flesta är upplärda med. I skolmedicinen knaprar vi piller när vi får huvudvärk, ska man tänka alternativt så finns det flera sätt, bl a att dricka speciella tesorter, som lindrar och dessutom är skonsammare mot magen.

Idag pratade vi om energi. Tankar är energi präntar våran lärare in i oss och det kan man nog hålla med om. Vi fick lära oss idag att man kan "läcka energi" (om man nu tror på det här med alternativ medicin) och jag tänkte komma med tips som jag fick lära mig idag.

För att inte läcka energi, undvik;
- dålig blandning av metaller (ha pengar, mobiler och dylikt långt ifrån dig själv)
- energitjuvar (akta dig för människor som ibland suger ur din energi)
- dålig kost (som t ex godis och annan form av socker)
- rökning
- dålig sömn
- för lite motion
- jordstrålning (som exempelvis något som kallas currylinjer)

Fyll istället på din energi med hjälp av;
- tänk positivt
- ät bra mat (obesprutad, ekologiskt, utan transfetter)
- meditera (det får din hjärna att koppla av)
- omge dig med positiva människor

Det du är inställd på dras till dig - välj alltså positivt före negativt. Man får det man behöver och det man sänder ut kommer tillbaka.

Något att iallafall fundera på, men det är frivilligt!

/Pia

onsdag 10 september 2008

När det känns jobbigt, tänk såhär...

Jag fick ett kedjemail av en vän idag. Vanligtvis läser jag knappt kedjemailen jag får. Efter att ha skummat igenom dagens mail, insåg jag att det var något av värde och läste det ordentligt. Mailet hade ingen jobbig slutkläm som att något illa ska hända mina nära. Jag vet inte vem som skrivit brevet från grunden. Om du vet, skriv det gärna. Brevet är ganska långt, jag har därför bara kopierat in slutet. Viktigt innehåll! Något kanske passar dig. Annars, försök att se de saker du är tacksam för. De saker du kanske många gånger tar för givet.

Ur mailet:

Jag är tacksam...

...... för tonåringen som gnäller för att han måste diska för då är han hemma och inte ute på gatorna.
....för skatterna jag betalar för det betyder att jag har ett jobb.
....för att jag måste städa efter en fest för det betyder att jag har vänner.
....för att kläderna är lite trånga för det betyder att jag har mat på bordet.
....för att gräsmattan behöver klippas , fönster tvättas och hängrännor som måste rensas, jag har ett eget hem.
....för skuggan som bevakar mitt arbete, det betyder att jag är ute i solen.
....för alla klagomål på politiker för det betyder att vi har fri yttranderätt.
....för att parkeringsplatsen är längst bort för det betyder att jag har råd att ha bil.
....för min höga elräkning, den betyder att jag har det varmt.
....för kvinnan i bänken bakom mig i kyrkan som sjunger falskt för det betyder att jag kan höra. ....för tvätthögen på bordet för det betyder att jag har kläder att ta på mig.
....för trötthet och värkande muskler i slutet av dagen - jag har kunnat arbeta hårt.
....för väckarklockan som ringer på morgonen, jag lever.
....och sist men inte minst för att jag får många mail, för det betyder att någon tänker på mig.

/Josefin

Det går att stå ut i jobbiga känslor

Skoluppgifterna avlöser varandra. Idag arbetade jag och min grupp med ett arbete om hur det ser ut i vår gemensamma kommun. Vad det finns för stöd för personer i behov av stöd, såväl fysiskt som psykiskt. Gammal och ung. Om kommunen har några förebyggande insatser och i allmänhet, vad kommunen har att erbjuda.

När vi kom in på delen kring personer som mår psykiskt dåligt reagerade jag på en gruppdeltagares idé. Vi kommer att redovisa arbetet i form av ett kollage. För att göra kollaget mer intressant vill vi ha bilder med. Vår gruppmedlem sa att hon kan fota sin pojkvän för att han är "lite störd". Hon sa att hon kan rufsa till hans hår och efter det fota. Hennes idé hade en skämtsam grund, men att hon skulle ta idén till handling såg hon som ett alternativ. Jag tycker om att skratta, jag tycker om att säga knasiga saker. När det gäller sjukdomar och dåligt mående har jag svårt att se det roliga. Framför allt ur den aspekten att en sådan bild spär på de tankar som jag tror finns runtom oss. Att personer som mår psykiskt dåligt ser ut på ett visst sätt. En del har ett slitet yttre, för det är ruggigt slitsamt att må dåligt. Det finns också de där det inre kaoset inte syns. Jag kan absolut inte medverka i ett arbete där vi visar en bild på en person med ett ovårdat yttre och har det i anknytning till texten om vad det finns för hjälp för personer som mår psykiskt dåligt. Alla är unika. Jag skulle inte heller tycka det var okej att imitera en person med ett fysiskt funktionshinder och ha med i arbetet. Jag sa till min gruppmedlem att: "Jag tycker inte alls att det är okej"...och gav mina argument. Huruvida förståelse uppstod är jag inte säker på, men jag är säker på att jag inte kan stå för något sådant.

När vi var klara kände jag en stolthet över att jag mer och mer vet vad jag upplever som rätt och fel. Att jag vågar säga det. Alla har rätt till sin åsikt, men att kunna lyssna på någon annans åsikt är lika viktigt. Att våga ändra sig.

När vi var klara kände jag också ett stort inre kaos. De invanda tankarna vaknade och det blev tydligt att självdestruktiviteten för mig till stor del handlar om svårigheter med att stå ut i känslor. Jag stod ut. Det tänker jag fortsättningsvis att göra. För under oräknerliga gånger, en lång tid tillbaka, har jag bevisat för mig att det går. Idag stod jag ut genom att prata i telefonen med en stöttande person.

När dina tankar plågar dig och känslorna gör ont - stå ut! Välj ett annat alternativ än det invanda förstörande. Om det handlar om en sämre löneförhöjning än önskat, en avskedning från jobbet, betyget du inte nådde, en partners hejdå, eller ökade siffror på vågen. Stå ut! Du är värdefull oavsett. De jobbiga känslorna inuti varar inte i en evighet. Ju fler gånger du klarar av att vara snäll mot dig själv, desto lättare blir det att välja den vägen. Tillslut blir ljuset ett självklart val.

Du kan!

/Josefin

tisdag 9 september 2008

Den som inte tar bort luddet ska dö

Rubriken kommer från en boktitel, med det namnet. Skriven av David Batra. Jag var på jakt efter en present och fann den boken på Designtorget. Jag bläddrade igenom boken i butiken. Jag kunde inte hålla mig för skratt. I den lilla butiken, med möjlighet att nästintill höra en viskning, gav jag ifrån mig höga, ohejdbara skratt! Troligen var jag sprallig innan butiksbesöket. Boken blev ett förlängt solsken. Presenten var självklar!

Ikväll, när min brors fru fick presenten, fotade jag några bilder i boken. Bokens innehåll är bilder på lappar som folk satt upp här och var. Även bokskaparens kommentarer.













Du kanske inte delar min humor, men någon knasig tanke vågar jag tro att du har nu!

Mer vardagsljus åt folket!

/Josefin

Det är okej att inte alltid vara på topp

Jag fick frågan "Om du var barn och såg dig själv som vuxen, skulle du vara nöjd med den du blivit?" Idag kan jag säga ja, jag skulle vara nöjd med den jag blivit. Allt det jag gått igenom har format mig precis som vatten kan forma stenar. Jag må ha fått en del skrubbsår på vägen men utan dem hade jag inte varit jag.

Livet är ingen dans på rosor - vilket kan låta klyscigt men är sant - och visst finns det stunder där man tror att ljuset i tunneln är ett tåg. Alla kan snubbla eller kanske falla en bit. Kanske får du ännu fler skrubbsår på vägen. Men vet du? Det är helt okej. Det är helt okej att inte alltid vara glad, att inte alltid vara stark och att inte alltid orka. Bakslag (eller vad man än kallar dem) hör till livets gång och du måste tillåta dig själv att falla lite ibland.

Det är okej att gråta och släppa taget om verkligheten ett tag. Det är okej att ligga i sängen en hel dag om man inte orkar annat. Det är okej att inte vilja göra allt som andra gör.


Kasta inte smuts på dig själv om du faller - det betyder inte att ditt liv inte längre går att leva eller att du har misslyckats med att vara du. Om du ser till att alltid resa dig efter varje fall och gå vidare även om du har skrubbsår på knäna så kommer pusselbitarna så småningom att lägga sig rätt, precis där du vill att de ska vara.

Du är bra! Du är stark! Och det är okej att gråta ibland!
Var stolt över vad du åstakommit och tappa aldrig tron på dig själv!


Skrubbsåren läker med tiden, so does your soul.


/Pia

söndag 7 september 2008

Lyckopirr

I skrivande stund har jag precis avslutat många timmars pluggande, inför ett prov nästa vecka. Emellanåt känns det som för mycket information och jag vill göra andra saker. Oftast kan jag ändå se på mina skolböcker med ett leende. Jag som knappt orkade finnas, är nu på god väg att hjälpa andra att finnas!

Mitt förflutna hjälper mig i många avseenden. Jag har kunskap om olika begrepp som används inom sjukvården. Jag har relativt lätt att förstå hur andra har det. Genom mina egna upplevelser vet jag vad jag känner är ett okej bemötande från behandlare till patient. Mina upplevelser är inte en mall som passar alla, men kanske en hjälp när jag ska bemöta patienter.

Här, i min vandring mot friheten, leder den ena lyckan in i den andra. Jag möter livsglada människor, jag lär mig nya saker. Jag får gå var jag vill, när jag vill.

Att fokusera på det som ger dig lyckopirr i magen, är ett sätt att trassla dig ur dina stramande kedjor.

Jag är mig evigt tacksam,
våga tacka dig själv!

/Josefin

onsdag 3 september 2008

Jag har liv inom mig

Idag mötte jag några av mina tidigare behandlare. Idag klev jag frivilligt in i den värld där jag har varit inlåst. Idag gav jag en gåva. Idag täckte inga svarta hårstrån mitt ansikte. Mina ögon ekade inte av tomhet. Idag mötte jag mina tidigare behandlare med l i v. Det liv jag kämpat för. Att kunna svara bra på frågan om hur jag mår får lyckobubblorna att sväva fritt inom mig. Jag har fortfarande tunga stunder. Tunga dagar. Viljan att få dansa på sommarängen tar mig ändå framåt. Blommorna omkring mig slår ut, en efter en. Jag är på väg att slå ut i blom!

Att se hur en sjuksköterskas ögon tårades av glädje, att få bli bemött med leenden och komplimanger är mycket vackrare än att skapa oro. Att få visa att det allra svartaste livet kan finna ljus - finns det någon bättre gåva att ge dem som funnits med i kampen?

Tack!

/Josefin

tisdag 2 september 2008

Hjälp till självhjälp

I min bokhylla har jag många böcker som är relaterade till kropp och själ. När jag läste vissa av dem för några år sedan blev mina tankar förvärrade. Troligen kan jag läsa dem idag utan samma reaktion, efter som att jag har kommit långt. Jag väljer dock att inte läsa. Jag vill fokusera på ljuset.

De böcker som varit/är en hjälpsam hand i min vandring mot friheten, kanske kan hjälpa dig?


Självkänsla Nu! - Mia Törnblom

Mia är en förebild för mig. Hon har varit i det allra svartaste kaoset och nu föreläser hon om sin väg tillbaka och hur vi kan stärka oss själva. Hon arbetar som coach i personlig utveckling.

I boken reder hon ut begreppen självkänsla och självförtroende. Hon skriver om betydelsen av att ha en god självkänsla och vi får tips om hur vi kan stärka självkänslan. Boken innehåller relevanta övningar och frågeställningar.



En annan coach jag absolut vill belysa är Emma Phil. Även hon har ett kämpigt förflutet. Jag har själv blivit coachad av henne och övningarna anpassades efter mina behov. Hon är en människa med mycket värme, förståelse och kunskap. Hon fick mig att våga. Våga se mina positiva egenskaper. Att tillåta mig.

Emmas hemsida:

http://www.inspirera.nu/



Bli vän med kroppen & maten - Camilla Porsman

Efter år av mailkontakt med Camilla skriver jag med mitt hjärta att hon är underbar! Hennes sätt att bemöta mina frågor, hennes tips och hennes syn på kropp och själ i allmänhet. Hennes otroliga engagemang, erfarenhet och kunskap. Hennes värme och vänlighet. Ordet Tack räcker inte.

Boken innehåller både väsentlig fakta om ätstörningar. Den har många citat från verkligheten. Flera av citaten känner sig nog många med en ätstörning igen sig i. Camillas sunda åsikter finns anknytna till citaten och kan vara en hjälp när tankarna far omkring. Boken har ett flertal övningar för hur vi kan stärka oss själva och råd var vi kan söka hjälp.



Mattillåtet - Gisela Van Der Ster

Även en person jag har haft kontakt med. Hon var min dietist. I boken tar hon sönder myter kring kroppen och maten. Hon har stor erfarenhet av ätstörningar. En absolut läsvärd bok för den drabbade och anhöriga men även för människor överlag. Hur många har inte ägnat sig åt bantning i någon form? Hur många står framför spegeln och inspekterar sig själva med en negativ syn? Många. Ät allt, men inte alltid upplever jag att Gisela förmedlar. Så sant!



Jag tror på att jobba med själen istället för att fastna vid ett antal kilo. Fokusera på det du Mår bra av. Är du harmonisk så känner din kropp den harmonin och jobbar då med dig istället för mot dig. Det synsättet har jag mycket att tacka Camilla Porsman för!

Det är inte lätt att leva som man lär, men jag försöker mer än någonsin!

/Josefin