Gör det där du inte annars vågar

Jag har under större delen av min uppväxt dansat mer eller mindre. Allt ifrån street, modernt, jazz och balett. Under tonåren satsade jag mer och mer, målet var att i framtiden arbeta som dansare. Jag kände kärlek till dansen. Jag känner fortfarande kärlek. Idag satsar jag inte på dansen. Jag fokuserar på glädjen, kärleken. Förr var jämförandet med andra en stor betungande del i danssalen. Även prestationskraven. Ibland gör det ont att se hur dåtida danskamrater utvecklas enormt inom dansen och faktiskt jobbar som dansare. Ofta kan jag ändå se att ned det tar för mycket än vad det ger. För mig. Vem vet, kanske har jag något jobb i framtiden kopplat till dans. Lusten finns. En evig kärlek. Just nu jobbar jag på att bli starkare inombords och klara av undersköterskautbildningen.

I nuläget dansar jag afrikansk dans. Det känns oerhört frigörande! Vid slutet av dagens lektion skulle vi stå i en ring. Trummisarna (snygga sådana), var en del av ringen. Vår lärare ville med ringen att en och en skulle in och dansa. Ingen gjorde något. Då började jag. Jag hade inga planerade steg i huvudet, utan lät lyckoruset och musiken hjälpa mig. Jag hade ögonkontakt med trummisarna och de anpassade sina slag efter mina rörelser. Jag flöt med i mina improviserade rörelser. Jag avslutade med att stå med ryggen mot trummisarna och skaka rumpan intensivt mot dem, i takt med musiken. Roligt är bara förnamnet!

Tillåt dig att släppa dina vardagshämningar. Gör det där du inte annars vågar, om det så handlar om att äta en glass eller hoppa bungyjump.

Utgå ifrån dig, där du är nu.

/Josefin