Efter regn kommer solsken

Ibland kan det vara svårt att se ljuset i mörkret. Ibland kan det kännas nästintill omöjligt och klyscor som "efter regn kommer solsken" kanske man bara skrattar åt. Men många gånger, de allra flesta faktiskt, så har varje motgång något positivt att hämta - varje mörker har en sol. Och när man äntligen faktiskt lyckas se de där små solstrålarna genom regnmolnen så känns det så där alldeles underbart som om någonting tungt lämnar ditt bröst.

Idag är så sjukligt stolt över mig själv och jag känner att jag har all rätt att vara det. Jag är så stolt över att jag tog mig till skolan idag, satte mig framför provet i rehabilitering och habilitering och klarade av det. Det må låta som en helt enkel sak att göra men efter gårkvällen så var det här en bravur. För igårkväll var jag tydligen trött överallt och ingenting verkade gå min väg. Töttheten sköt upp tårarna till ögonen och jag skakade inombods av irriataion. Jag ville helst av allt bara lägga mig och sova och strunta i att ta mig till skolan. Alltså hoppa över provet och istället få extra tid att plugga till omprov. Min älskade älskade mamma fångar mig varje gång jag faller och hon kämpade med mig som ett djur igår och det är jag obeskrivligt tacksam för. Det kändes som att vi inte kom någon vart alls men mamma gav inte upp och tillslut fick jag lägga mig till sängs med vetekudden i armarna medan mamma läste de två kapitel ur boken som vi hade prov på. Jag minns inte när och hur jag somnade men det måste ha skett fort och när jag åkte till skolan imorse kändes allt så himla mycket lugnare. Mina tankar gick i banorna om att göra så gott jag kunde - mer man kan ju inte bidra med och det värsta som skulle kunna hända är att jag inte klarar provet och får göra om det. Ingenting är väl omöjligt. Jag var den sista att lämna klassrummet när provet var gjort och eftersom jag hade föreställt mig värsta tänkbara scenario så blev jag lättad när provet lades framför mig. Det var inte speciellt många frågor och jag svarade på precis alla. Jag kände osäkerhet på endast en utav frågorna och jag får med all sannolikhet ett G. Den där klumpen i mitt bröst löstes upp och trots kvarvarande trötthet och huvudvärk så mår jag bra. Att jag dessutom gjort klart uppgiften i organisation och ledarskap som både mamma och pappa berömde ger mig extra glädje.

Allt är klart inför redovisningen i psykologin imorgon så ikväll står jag i fokus. Mamma ska få en massage för hennes hjälp och tålamod. Utan henne hade det inte gått.

Och vad vill jag säga med detta? Igår hade jag aldrig, inte ens i minn vildaste fantasi, kunnat ana att min sol skulle lysa igenom de mörka höstmolnen som lagt sig tjockt över mig igår. Men den gjorde det och väljer du att kika lite extra så kanske du kan hitta Dina solstrålar också!

/Pia