Idag mötte jag några av mina tidigare behandlare. Idag klev jag frivilligt in i den värld där jag har varit inlåst. Idag gav jag en gåva. Idag täckte inga svarta hårstrån mitt ansikte. Mina ögon ekade inte av tomhet. Idag mötte jag mina tidigare behandlare med l i v. Det liv jag kämpat för. Att kunna svara bra på frågan om hur jag mår får lyckobubblorna att sväva fritt inom mig. Jag har fortfarande tunga stunder. Tunga dagar. Viljan att få dansa på sommarängen tar mig ändå framåt. Blommorna omkring mig slår ut, en efter en. Jag är på väg att slå ut i blom!
Att se hur en sjuksköterskas ögon tårades av glädje, att få bli bemött med leenden och komplimanger är mycket vackrare än att skapa oro. Att få visa att det allra svartaste livet kan finna ljus - finns det någon bättre gåva att ge dem som funnits med i kampen?
Tack!
/Josefin
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Härligt att läsa!
åh älskling. jag får rysningar i kroppen! jag blir så glad. puss
Åh, vad underbart! Du är en riktig kämpe, eller ni kanske jag ska säga :)
underbart! det är verkligen ALDRIG för sent.
vill också säga tack för de fina kommentarerna i min blogg, himla gulligt! <3
stor kram, wera
www.signalsubstans.blogspot.com
Så utrolig godt å lese <3
Skicka en kommentar