Du är tillräcklig

Vid skollunchen idag diskuterade mina klasskamrater diverse bantningsvarianter. Några av mina kamrater använder sig av måltidsersättare, en annan räknar points. Varje människa är fri att göra vad den vill, men jag har svårt att inte bli berörd och upprörd. Dels väcker det mina tidigare plågsamma ätstörningstankar. Framför allt är det sorgligt att det ser ut som det gör idag. Att många inte känner sig tillräckliga. Hur bra mår kroppen när den inte får vad den behöver? Vackra tjejer, kvinnor, pojkar, män...varför? Vad är det som har gjort att så många idag inte anser sig duga? Antagligen för att vi lever oerhört prestationsinriktat. Antagligen för att det finns något "guuud, vad du är duktig" angående viktnedgång. För en del handlar det om händelser i livet som påverkat en, som tas i uttryck i att inte ta hand om sig själv. Det finns mängder med orsaker. Jag förstår inte hur det kan finnas tidningar riktade mot unga människor som handlar om "bästa fettförbränningsträning" och liknande. Det är INTE okej! Vi pressar oss själva och varandra.

Saker som har skett kan vi inte ändra på, men vi kan förhoppningsvis lära oss något. Det är inte okej att vi dagligen matas med tips om hur vi blir vackrare, smalare, bättre. Vi ÄR bra som vi är. Såväl med högre eller lägre vikt. Kortare eller längre ögonfransar. Jag har fortfarande många tankar som handlar om att jag inte duger. Jag tänker inte låta det förbli så. Jag strävar dagligen efter att känna ro. Jag önskar att du gör detsamma. Vad vore du utan dig?

Det som borde vara bäst är att kunna vara nöjd. Att träna när lusten infinner sig. Att äta det som smakar bra, äta lagom. Att kunna vila. Att tillåta sig "egen tid" ifrån barn och partner. Att göra lagom.

Att kunna acceptera sig själv.

/Josefin


P.s Inlägget är inspirerat av Helenas inlägg 2008-09-18 http://www.helenasegnatankar.blogspot.com/