Dagen och jag har inte samarbetat. För många tankar krockade och lugnet befann sig utom räckhåll.
När jag blickar tillbaka på dagen så ser jag att jag är omgiven av hjälpande händer. Av människor som vill väl. När jag ser detta vaknar en värld av tacksamhet. Under dagen fanns inte händerna. Det som gjorde ont var det jag kunde se.
När du har haft en tuff dag, på jobbet, hemma, i skolan eller var du än har varit. Blunda inte för guldkornen. Alternativt försök att se dem i efterhand. De finns, även om dagen, vid första anblicken, var ett kaos.
Kram
/Josefin
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag försöker alltid att titta tillbaks på minst tre guldkorn som funnits under dagen. Från stort till smått.
Då kan jag sen somna och förhoppningsvis känna mig lite lättare i sinnet. :-)
Tack för ett fint och viktigt inlägg! Det är just de små guldkornen som hjälper mig att överleva..
Skicka en kommentar