En stor kärlek till en liten!

Jag är en stolt faster. Den tvåmånaders lilla hjärtevännen skimrar av liv som når mitt inre. Hon har börjat le och leendet vilar i mitt minne. Hennes bebitårar gör ont att se, men att få de små blå att falla till sömns i famnen, betyder guld. Hon har en hel värld att upptäcka. Hon har ett liv som gror och jag vill vara hennes extra hand på färden. 

För dem som har varit långt ned i det svarta djupet, är det en upptäcksfärd att vandra vidare. En upptäcksfärd både på gott och ont. När det svarta ha blivit invant liv, är det svårt att hantera det nya, det som egentligen är bättre. Kanske behöver dem, vi, vara noga med det basala, liksom saker som en bebis behöver. Äta ordentligt och få tillräckligt med sömn. Få kärlek. Få de kramarna och den värmen som en bebis får. För att orka hantera livets alla händelser.

Kram Josefin!