Positivt tänkande!

Serien heter DORIS och kommer från Dagens nyheter. Susanne Fredelius har skapat den.

/Josefin

Här & nu

Låt oss vända blicken mot det som är precis just nu och minnas gårdagen utan att fastna i det som varit, se på morgondagen och låta nyfikenheten överrösta all eventuell oro.

♥ Pia

Saknar du kramar?

Många har nog stunder i livet där ensamheten är ett faktum. Omgivningen har fullt upp med sitt och den enda du har är dig själv. Under mina fotopromenader umgås jag med naturen. Jag har ingen vidare kunskap om det som växer runtomkring, men mina ögon trivs med sällskapet.

Vill du ha någon att krama, någon som stannar i kramen så länge du vill?

Trädkrama!

/Josefin

Ljuset finns!

Ofta tåras jag över mitt trassliga förflutna, över åren som går. Ofta längtar jag framåt, när tillvaron troligtvis blir lättare att andas. Egentligen. Jag, du, vi, behöver inte vända blicken sorgsamt bakåt eller skärpa ögonen efter ljuset. För ljuset finns här. Precis nu. Oavsätt om känslostunden är blomstervacker eller smärtsam, ljuset finns ändå. Att du ger dig tid till att läsa här på vardagsljus är en vänlig klapp på axeln från dig till dig. Det är så lätt att sakna och svårare att se det vi har.

Mitt tips är att skriva ned det som får dina läppar att le. Köp en skrivbok och pynta den med bilder som betyder lycka. Fyll den dagligen med ditt vardagsljus. Det behöver inte vara långa välformulerade meningar, ett enda ord räcker gott och väl. När det skaver i själen, öppna din bok och se - ljuset finns.

Kram Josefin!

Med färg (och lite ljus) på tillvaron

Januari-sol & vardagsljus

♥
Pia

Ord att bära med på vägen

♥

"Jag har misslyckats med mycket

men aldrig med viljan av att försöka igen"

Skriv ner och bär med er om ni vill,
det ska jag göra.

Kram Pia

Ett tips för att lättare kunna se vardagsljuset!

Jag har nästan alltid med mig min mobil när jag är ute och vandrar. Att mötas av solsken värmer, men att faktiskt kunna se de vackra detaljerna och bevara dem inombords är inte en självklarhet. Jag har därför börjat fota vad jag upplever är vackert och glädjande. Genom att använda mig av mobilkameran kan jag släppa fokus från mina inre sår. Jag klättrar upp i träd, sätter mig i nivå med bänkar och liknande, för att få till en mysig bild. Jag har absolut ingen erfarenhet av genomtänkt fotografering, men intresset har nu vaknat. De plågsamma tankarna, den inre oron, får inte plats. För jag fixar med kamerainställningar. Jag utforskar olika platser. Jag upptäcker att verkligheten är vacker! Testa!













/Josefin