Jag fick ett kedjemail av en vän idag. Vanligtvis läser jag knappt kedjemailen jag får. Efter att ha skummat igenom dagens mail, insåg jag att det var något av värde och läste det ordentligt. Mailet hade ingen jobbig slutkläm som att något illa ska hända mina nära. Jag vet inte vem som skrivit brevet från grunden. Om du vet, skriv det gärna. Brevet är ganska långt, jag har därför bara kopierat in slutet. Viktigt innehåll! Något kanske passar dig. Annars, försök att se de saker du är tacksam för. De saker du kanske många gånger tar för givet.
Ur mailet:
Jag är tacksam...
...... för tonåringen som gnäller för att han måste diska för då är han hemma och inte ute på gatorna.
....för skatterna jag betalar för det betyder att jag har ett jobb.
....för att jag måste städa efter en fest för det betyder att jag har vänner.
....för att kläderna är lite trånga för det betyder att jag har mat på bordet.
....för att gräsmattan behöver klippas , fönster tvättas och hängrännor som måste rensas, jag har ett eget hem.
....för skuggan som bevakar mitt arbete, det betyder att jag är ute i solen.
....för alla klagomål på politiker för det betyder att vi har fri yttranderätt.
....för att parkeringsplatsen är längst bort för det betyder att jag har råd att ha bil.
....för min höga elräkning, den betyder att jag har det varmt.
....för kvinnan i bänken bakom mig i kyrkan som sjunger falskt för det betyder att jag kan höra. ....för tvätthögen på bordet för det betyder att jag har kläder att ta på mig.
....för trötthet och värkande muskler i slutet av dagen - jag har kunnat arbeta hårt.
....för väckarklockan som ringer på morgonen, jag lever.
....och sist men inte minst för att jag får många mail, för det betyder att någon tänker på mig.
/Josefin
onsdag 10 september 2008
Det går att stå ut i jobbiga känslor
Skoluppgifterna avlöser varandra. Idag arbetade jag och min grupp med ett arbete om hur det ser ut i vår gemensamma kommun. Vad det finns för stöd för personer i behov av stöd, såväl fysiskt som psykiskt. Gammal och ung. Om kommunen har några förebyggande insatser och i allmänhet, vad kommunen har att erbjuda.
När vi kom in på delen kring personer som mår psykiskt dåligt reagerade jag på en gruppdeltagares idé. Vi kommer att redovisa arbetet i form av ett kollage. För att göra kollaget mer intressant vill vi ha bilder med. Vår gruppmedlem sa att hon kan fota sin pojkvän för att han är "lite störd". Hon sa att hon kan rufsa till hans hår och efter det fota. Hennes idé hade en skämtsam grund, men att hon skulle ta idén till handling såg hon som ett alternativ. Jag tycker om att skratta, jag tycker om att säga knasiga saker. När det gäller sjukdomar och dåligt mående har jag svårt att se det roliga. Framför allt ur den aspekten att en sådan bild spär på de tankar som jag tror finns runtom oss. Att personer som mår psykiskt dåligt ser ut på ett visst sätt. En del har ett slitet yttre, för det är ruggigt slitsamt att må dåligt. Det finns också de där det inre kaoset inte syns. Jag kan absolut inte medverka i ett arbete där vi visar en bild på en person med ett ovårdat yttre och har det i anknytning till texten om vad det finns för hjälp för personer som mår psykiskt dåligt. Alla är unika. Jag skulle inte heller tycka det var okej att imitera en person med ett fysiskt funktionshinder och ha med i arbetet. Jag sa till min gruppmedlem att: "Jag tycker inte alls att det är okej"...och gav mina argument. Huruvida förståelse uppstod är jag inte säker på, men jag är säker på att jag inte kan stå för något sådant.
När vi var klara kände jag en stolthet över att jag mer och mer vet vad jag upplever som rätt och fel. Att jag vågar säga det. Alla har rätt till sin åsikt, men att kunna lyssna på någon annans åsikt är lika viktigt. Att våga ändra sig.
När vi var klara kände jag också ett stort inre kaos. De invanda tankarna vaknade och det blev tydligt att självdestruktiviteten för mig till stor del handlar om svårigheter med att stå ut i känslor. Jag stod ut. Det tänker jag fortsättningsvis att göra. För under oräknerliga gånger, en lång tid tillbaka, har jag bevisat för mig att det går. Idag stod jag ut genom att prata i telefonen med en stöttande person.
När dina tankar plågar dig och känslorna gör ont - stå ut! Välj ett annat alternativ än det invanda förstörande. Om det handlar om en sämre löneförhöjning än önskat, en avskedning från jobbet, betyget du inte nådde, en partners hejdå, eller ökade siffror på vågen. Stå ut! Du är värdefull oavsett. De jobbiga känslorna inuti varar inte i en evighet. Ju fler gånger du klarar av att vara snäll mot dig själv, desto lättare blir det att välja den vägen. Tillslut blir ljuset ett självklart val.
Du kan!
/Josefin
När vi kom in på delen kring personer som mår psykiskt dåligt reagerade jag på en gruppdeltagares idé. Vi kommer att redovisa arbetet i form av ett kollage. För att göra kollaget mer intressant vill vi ha bilder med. Vår gruppmedlem sa att hon kan fota sin pojkvän för att han är "lite störd". Hon sa att hon kan rufsa till hans hår och efter det fota. Hennes idé hade en skämtsam grund, men att hon skulle ta idén till handling såg hon som ett alternativ. Jag tycker om att skratta, jag tycker om att säga knasiga saker. När det gäller sjukdomar och dåligt mående har jag svårt att se det roliga. Framför allt ur den aspekten att en sådan bild spär på de tankar som jag tror finns runtom oss. Att personer som mår psykiskt dåligt ser ut på ett visst sätt. En del har ett slitet yttre, för det är ruggigt slitsamt att må dåligt. Det finns också de där det inre kaoset inte syns. Jag kan absolut inte medverka i ett arbete där vi visar en bild på en person med ett ovårdat yttre och har det i anknytning till texten om vad det finns för hjälp för personer som mår psykiskt dåligt. Alla är unika. Jag skulle inte heller tycka det var okej att imitera en person med ett fysiskt funktionshinder och ha med i arbetet. Jag sa till min gruppmedlem att: "Jag tycker inte alls att det är okej"...och gav mina argument. Huruvida förståelse uppstod är jag inte säker på, men jag är säker på att jag inte kan stå för något sådant.
När vi var klara kände jag en stolthet över att jag mer och mer vet vad jag upplever som rätt och fel. Att jag vågar säga det. Alla har rätt till sin åsikt, men att kunna lyssna på någon annans åsikt är lika viktigt. Att våga ändra sig.
När vi var klara kände jag också ett stort inre kaos. De invanda tankarna vaknade och det blev tydligt att självdestruktiviteten för mig till stor del handlar om svårigheter med att stå ut i känslor. Jag stod ut. Det tänker jag fortsättningsvis att göra. För under oräknerliga gånger, en lång tid tillbaka, har jag bevisat för mig att det går. Idag stod jag ut genom att prata i telefonen med en stöttande person.
När dina tankar plågar dig och känslorna gör ont - stå ut! Välj ett annat alternativ än det invanda förstörande. Om det handlar om en sämre löneförhöjning än önskat, en avskedning från jobbet, betyget du inte nådde, en partners hejdå, eller ökade siffror på vågen. Stå ut! Du är värdefull oavsett. De jobbiga känslorna inuti varar inte i en evighet. Ju fler gånger du klarar av att vara snäll mot dig själv, desto lättare blir det att välja den vägen. Tillslut blir ljuset ett självklart val.
Du kan!
/Josefin
tisdag 9 september 2008
Den som inte tar bort luddet ska dö
Rubriken kommer från en boktitel, med det namnet. Skriven av David Batra. Jag var på jakt efter en present och fann den boken på Designtorget. Jag bläddrade igenom boken i butiken. Jag kunde inte hålla mig för skratt. I den lilla butiken, med möjlighet att nästintill höra en viskning, gav jag ifrån mig höga, ohejdbara skratt! Troligen var jag sprallig innan butiksbesöket. Boken blev ett förlängt solsken. Presenten var självklar!
Ikväll, när min brors fru fick presenten, fotade jag några bilder i boken. Bokens innehåll är bilder på lappar som folk satt upp här och var. Även bokskaparens kommentarer.
Du kanske inte delar min humor, men någon knasig tanke vågar jag tro att du har nu!
Mer vardagsljus åt folket!
/Josefin
Ikväll, när min brors fru fick presenten, fotade jag några bilder i boken. Bokens innehåll är bilder på lappar som folk satt upp här och var. Även bokskaparens kommentarer.
Du kanske inte delar min humor, men någon knasig tanke vågar jag tro att du har nu!
Mer vardagsljus åt folket!
/Josefin
Det är okej att inte alltid vara på topp
Jag fick frågan "Om du var barn och såg dig själv som vuxen, skulle du vara nöjd med den du blivit?" Idag kan jag säga ja, jag skulle vara nöjd med den jag blivit. Allt det jag gått igenom har format mig precis som vatten kan forma stenar. Jag må ha fått en del skrubbsår på vägen men utan dem hade jag inte varit jag.
Livet är ingen dans på rosor - vilket kan låta klyscigt men är sant - och visst finns det stunder där man tror att ljuset i tunneln är ett tåg. Alla kan snubbla eller kanske falla en bit. Kanske får du ännu fler skrubbsår på vägen. Men vet du? Det är helt okej. Det är helt okej att inte alltid vara glad, att inte alltid vara stark och att inte alltid orka. Bakslag (eller vad man än kallar dem) hör till livets gång och du måste tillåta dig själv att falla lite ibland.
Det är okej att gråta och släppa taget om verkligheten ett tag. Det är okej att ligga i sängen en hel dag om man inte orkar annat. Det är okej att inte vilja göra allt som andra gör.
Kasta inte smuts på dig själv om du faller - det betyder inte att ditt liv inte längre går att leva eller att du har misslyckats med att vara du. Om du ser till att alltid resa dig efter varje fall och gå vidare även om du har skrubbsår på knäna så kommer pusselbitarna så småningom att lägga sig rätt, precis där du vill att de ska vara.
Du är bra! Du är stark! Och det är okej att gråta ibland!
Var stolt över vad du åstakommit och tappa aldrig tron på dig själv!
Skrubbsåren läker med tiden, so does your soul.
/Pia
Livet är ingen dans på rosor - vilket kan låta klyscigt men är sant - och visst finns det stunder där man tror att ljuset i tunneln är ett tåg. Alla kan snubbla eller kanske falla en bit. Kanske får du ännu fler skrubbsår på vägen. Men vet du? Det är helt okej. Det är helt okej att inte alltid vara glad, att inte alltid vara stark och att inte alltid orka. Bakslag (eller vad man än kallar dem) hör till livets gång och du måste tillåta dig själv att falla lite ibland.
Det är okej att gråta och släppa taget om verkligheten ett tag. Det är okej att ligga i sängen en hel dag om man inte orkar annat. Det är okej att inte vilja göra allt som andra gör.
Kasta inte smuts på dig själv om du faller - det betyder inte att ditt liv inte längre går att leva eller att du har misslyckats med att vara du. Om du ser till att alltid resa dig efter varje fall och gå vidare även om du har skrubbsår på knäna så kommer pusselbitarna så småningom att lägga sig rätt, precis där du vill att de ska vara.
Du är bra! Du är stark! Och det är okej att gråta ibland!
Var stolt över vad du åstakommit och tappa aldrig tron på dig själv!
Skrubbsåren läker med tiden, so does your soul.
/Pia
söndag 7 september 2008
Lyckopirr
I skrivande stund har jag precis avslutat många timmars pluggande, inför ett prov nästa vecka. Emellanåt känns det som för mycket information och jag vill göra andra saker. Oftast kan jag ändå se på mina skolböcker med ett leende. Jag som knappt orkade finnas, är nu på god väg att hjälpa andra att finnas!
Mitt förflutna hjälper mig i många avseenden. Jag har kunskap om olika begrepp som används inom sjukvården. Jag har relativt lätt att förstå hur andra har det. Genom mina egna upplevelser vet jag vad jag känner är ett okej bemötande från behandlare till patient. Mina upplevelser är inte en mall som passar alla, men kanske en hjälp när jag ska bemöta patienter.
Här, i min vandring mot friheten, leder den ena lyckan in i den andra. Jag möter livsglada människor, jag lär mig nya saker. Jag får gå var jag vill, när jag vill.
Att fokusera på det som ger dig lyckopirr i magen, är ett sätt att trassla dig ur dina stramande kedjor.
Jag är mig evigt tacksam,
våga tacka dig själv!
/Josefin
Mitt förflutna hjälper mig i många avseenden. Jag har kunskap om olika begrepp som används inom sjukvården. Jag har relativt lätt att förstå hur andra har det. Genom mina egna upplevelser vet jag vad jag känner är ett okej bemötande från behandlare till patient. Mina upplevelser är inte en mall som passar alla, men kanske en hjälp när jag ska bemöta patienter.
Här, i min vandring mot friheten, leder den ena lyckan in i den andra. Jag möter livsglada människor, jag lär mig nya saker. Jag får gå var jag vill, när jag vill.
Att fokusera på det som ger dig lyckopirr i magen, är ett sätt att trassla dig ur dina stramande kedjor.
Jag är mig evigt tacksam,
våga tacka dig själv!
/Josefin
onsdag 3 september 2008
Jag har liv inom mig
Idag mötte jag några av mina tidigare behandlare. Idag klev jag frivilligt in i den värld där jag har varit inlåst. Idag gav jag en gåva. Idag täckte inga svarta hårstrån mitt ansikte. Mina ögon ekade inte av tomhet. Idag mötte jag mina tidigare behandlare med l i v. Det liv jag kämpat för. Att kunna svara bra på frågan om hur jag mår får lyckobubblorna att sväva fritt inom mig. Jag har fortfarande tunga stunder. Tunga dagar. Viljan att få dansa på sommarängen tar mig ändå framåt. Blommorna omkring mig slår ut, en efter en. Jag är på väg att slå ut i blom!
Att se hur en sjuksköterskas ögon tårades av glädje, att få bli bemött med leenden och komplimanger är mycket vackrare än att skapa oro. Att få visa att det allra svartaste livet kan finna ljus - finns det någon bättre gåva att ge dem som funnits med i kampen?
Tack!
/Josefin
Att se hur en sjuksköterskas ögon tårades av glädje, att få bli bemött med leenden och komplimanger är mycket vackrare än att skapa oro. Att få visa att det allra svartaste livet kan finna ljus - finns det någon bättre gåva att ge dem som funnits med i kampen?
Tack!
/Josefin
tisdag 2 september 2008
Hjälp till självhjälp
I min bokhylla har jag många böcker som är relaterade till kropp och själ. När jag läste vissa av dem för några år sedan blev mina tankar förvärrade. Troligen kan jag läsa dem idag utan samma reaktion, efter som att jag har kommit långt. Jag väljer dock att inte läsa. Jag vill fokusera på ljuset.
De böcker som varit/är en hjälpsam hand i min vandring mot friheten, kanske kan hjälpa dig?
Självkänsla Nu! - Mia Törnblom
Mia är en förebild för mig. Hon har varit i det allra svartaste kaoset och nu föreläser hon om sin väg tillbaka och hur vi kan stärka oss själva. Hon arbetar som coach i personlig utveckling.
I boken reder hon ut begreppen självkänsla och självförtroende. Hon skriver om betydelsen av att ha en god självkänsla och vi får tips om hur vi kan stärka självkänslan. Boken innehåller relevanta övningar och frågeställningar.
En annan coach jag absolut vill belysa är Emma Phil. Även hon har ett kämpigt förflutet. Jag har själv blivit coachad av henne och övningarna anpassades efter mina behov. Hon är en människa med mycket värme, förståelse och kunskap. Hon fick mig att våga. Våga se mina positiva egenskaper. Att tillåta mig.
Emmas hemsida:
http://www.inspirera.nu/
Bli vän med kroppen & maten - Camilla Porsman
Efter år av mailkontakt med Camilla skriver jag med mitt hjärta att hon är underbar! Hennes sätt att bemöta mina frågor, hennes tips och hennes syn på kropp och själ i allmänhet. Hennes otroliga engagemang, erfarenhet och kunskap. Hennes värme och vänlighet. Ordet Tack räcker inte.
Boken innehåller både väsentlig fakta om ätstörningar. Den har många citat från verkligheten. Flera av citaten känner sig nog många med en ätstörning igen sig i. Camillas sunda åsikter finns anknytna till citaten och kan vara en hjälp när tankarna far omkring. Boken har ett flertal övningar för hur vi kan stärka oss själva och råd var vi kan söka hjälp.
Mattillåtet - Gisela Van Der Ster
Även en person jag har haft kontakt med. Hon var min dietist. I boken tar hon sönder myter kring kroppen och maten. Hon har stor erfarenhet av ätstörningar. En absolut läsvärd bok för den drabbade och anhöriga men även för människor överlag. Hur många har inte ägnat sig åt bantning i någon form? Hur många står framför spegeln och inspekterar sig själva med en negativ syn? Många. Ät allt, men inte alltid upplever jag att Gisela förmedlar. Så sant!
Jag tror på att jobba med själen istället för att fastna vid ett antal kilo. Fokusera på det du Mår bra av. Är du harmonisk så känner din kropp den harmonin och jobbar då med dig istället för mot dig. Det synsättet har jag mycket att tacka Camilla Porsman för!
Det är inte lätt att leva som man lär, men jag försöker mer än någonsin!
/Josefin
De böcker som varit/är en hjälpsam hand i min vandring mot friheten, kanske kan hjälpa dig?
Självkänsla Nu! - Mia Törnblom
Mia är en förebild för mig. Hon har varit i det allra svartaste kaoset och nu föreläser hon om sin väg tillbaka och hur vi kan stärka oss själva. Hon arbetar som coach i personlig utveckling.
I boken reder hon ut begreppen självkänsla och självförtroende. Hon skriver om betydelsen av att ha en god självkänsla och vi får tips om hur vi kan stärka självkänslan. Boken innehåller relevanta övningar och frågeställningar.
En annan coach jag absolut vill belysa är Emma Phil. Även hon har ett kämpigt förflutet. Jag har själv blivit coachad av henne och övningarna anpassades efter mina behov. Hon är en människa med mycket värme, förståelse och kunskap. Hon fick mig att våga. Våga se mina positiva egenskaper. Att tillåta mig.
Emmas hemsida:
http://www.inspirera.nu/
Bli vän med kroppen & maten - Camilla Porsman
Efter år av mailkontakt med Camilla skriver jag med mitt hjärta att hon är underbar! Hennes sätt att bemöta mina frågor, hennes tips och hennes syn på kropp och själ i allmänhet. Hennes otroliga engagemang, erfarenhet och kunskap. Hennes värme och vänlighet. Ordet Tack räcker inte.
Boken innehåller både väsentlig fakta om ätstörningar. Den har många citat från verkligheten. Flera av citaten känner sig nog många med en ätstörning igen sig i. Camillas sunda åsikter finns anknytna till citaten och kan vara en hjälp när tankarna far omkring. Boken har ett flertal övningar för hur vi kan stärka oss själva och råd var vi kan söka hjälp.
Mattillåtet - Gisela Van Der Ster
Även en person jag har haft kontakt med. Hon var min dietist. I boken tar hon sönder myter kring kroppen och maten. Hon har stor erfarenhet av ätstörningar. En absolut läsvärd bok för den drabbade och anhöriga men även för människor överlag. Hur många har inte ägnat sig åt bantning i någon form? Hur många står framför spegeln och inspekterar sig själva med en negativ syn? Många. Ät allt, men inte alltid upplever jag att Gisela förmedlar. Så sant!
Jag tror på att jobba med själen istället för att fastna vid ett antal kilo. Fokusera på det du Mår bra av. Är du harmonisk så känner din kropp den harmonin och jobbar då med dig istället för mot dig. Det synsättet har jag mycket att tacka Camilla Porsman för!
Det är inte lätt att leva som man lär, men jag försöker mer än någonsin!
/Josefin
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
