Mer kärlek från dig till dig

Jag är åter vid skolbänken med målet att bli undersköterska. Jag har precis börjat utbildningen och har trettifyra nya människor att bekanta mig med! Dagarna sträcker sig från morgon till eftermiddag, vilket innebär lunch på skolan. Dock verkar matsituationen vara förknippad med negativa tankar hos många, vilket tar sig uttryck i olika former. Kanske inte på en sjuklig nivå, men på en nivå så att jag funderar. Varför är det vanligt att många inte anser sig duga? Genom mina trasselår med maten, känner jag att min relation till maten dagligen vandrar mot ett mål i sundhet. En sundhet som jag (tyvärr) tror att många inte känner av. Sundhet kring maten för mig att kunna äta det jag vill, men i rimliga mängder. Allt, men inte alltid. Att inte behöva "få bort" maten. Eller kroppen.

Alla har vi nog något, kanske ganska många saker, som vi inte tycker om hos oss själva. Jag tror på att det går att bli vän med sig själv. Oavsett om ens historia handlar om åratal av svält eller "bara" negativa tankar. Tron hjälper mig framåt. Jag tror på ett aktivt arbete för att stärka sig själv. Ett arbete i form av positiva tankar och att göra saker som du mår bra av. Det som hjälpt mig är bland annat övningar. Som att se mig i spegeln, se det fina med mig. Även att ta hand om mig i olika former. Att träna (i rimlig mängd), ge mig själv lämplig mängd mat, sova, träffa människor som mår bra (eller vandrar åt det hållet) och mycket mer.


Våga vara stolt över dig själv!

/Josefin