En klasskamrat hade med sin dotter till skolan. En bebis. Obeskrivligt söt. Att få beröra den mjuka huden, att få hålla henne med trygghet, att få locka henne till skratt - helt underbart! Jag har en kärlek till barn. De har liv inom sig!
Vi fick tillbaka tidigare skrivna arbeten. Omdömet gav mig ett extra skutt bland lyckokänslor. Det engagemang jag hade lagt på arbetet gav resultat. Jag kan, trots många års avskildhet från verkligheten, vara i verkligheten!
Jag har mumsat choklad.
Jag har fått beröm för min röda hårfärg.
Jag har framfört mina åsikter i flera sammanhang.
Jag har kopplat av i min soffa.
Jag har varit närvarande.
Fundera på Ditt vardagsljus.
Ibland kan det vara svårt att se.
Jag tror ändå att bland motgångar, mörkermoln och hopplöshet - finns en strimma av ljus.
Hos alla.
Försök att se. Tillåt dig att se.
Ljuset är närmare än du tror!
/Josefin
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar