Du, det blir bättre!

På väg till skolan idag möttes jag av en kille som log brett till mig. Hans ögon strålade! Hela han är söthet. Jag log tillbaka. Han tog inte sin blick åt sidan utan fortsatte att titta på mig. Fortsatte att le. Han var inte bekant. Knäsvag fortsatte jag att gå mot skolan. Jag kunde inte släppa honom ur tankarna. När jag hade gått en bra bit vände jag om. Jag gick tillbaka och sa:

"Du är så otroligt söt!" och såg på honom rakt in i ögonen.

Han verkade bli alldeles ställd och sa ett försiktigt "tack". Jag hade lust att jubla av lyckorus! Istället frågade jag honom om han är snickare (blå snickarbyxor). Han är elektriker. En bil dök upp, hans arbetskompis. Jag önskade honom en fin dag. Det hade varit vågat av mig att fråga efter hans nummer, men att jag vände om och sa vad jag tycker om honom, är modigt!

I skolan har vi haft lektioner om psykiatri. Jag har en hel del erfarenheter som patient. Jag vågar yttra mig och säga vettiga saker i klassrummet, även fast ämnet fortfarande är känsligt för mig. När jag har åsikter kring det, olika infallsvinklar och liknande, pratar jag utifrån ett större perspektiv. Inte specifikt om mig och mina svårigheter. För jag är inte där för att få hjälp med mina problem, utan för att lära mig att hjälpa andra med problem. Ämnet psykiatri är ruggigt intressant!

Vår lärare frågade oss om vad styrka är. Hur vi ser på det. Jag citerade från en text jag delvis har i huvudet, tagen från nätet:

"Att vara stark är inte att aldrig falla, utan att kunna resa sig efter varje fall."

När jag mår lyckligt, som idag, öppnar sig en hel värld. Jag ger mig in i diskussioner. Jag pratar glatt med skolkompisar. Jag njuter av lövens färger. Jag såg den söta killen med leendet. Jag har gett ett leende till flera främlingar som jag mött idag. Jag reagerar inte lika starkt på motgångar.

Idag är jag dag och jag njuter av det!
Ibland är min dag natt,
men jag reser mig
och får snart se all vackerhet igen!

När det svarta är runtomkring dig.
När kedjorna stramar på din kropp.
När ångesten river sönder din själasol.

Det blir bättre!

/Josefin