Att bry sig om (vad andra tycker)

Utifrån ett personligt perspektiv så har jag nog varit en liten blandning av att bry mig om vad andra tycker om mig och att verkligen fullständigt strunta i deras åsikter. Vi är nog alla väldigt olika på den fronten och det finns ju inget "rätt" eller "fel". En känsla är alltid en känsla och den känns ju sann för den som upplever den.

Min pappa är ganska cool (trots/tack vare sina snart fyllda 55 år). Han har en skön stil och bryr sig inte om vad andra tycker om honom sålänge han vet att han inte gjort något fel och själv trivs med det han gör. Och nu pratar jag inga stora projekt utan mer vardagliga ting. Han skulle säkert utan problem kunna gå ner på centrum i sina ruskigt gamla mukisbyxor utan att bry sig om folks blickar. Utan att bry sig om vad de andra centrumstrosarna tänkte om honom. Han är helt klart härlig!

En viss del av det här har jag ärvt av pappa. En annan del av mig känner sig ofta osäker och periodvis har mitt liv nästan gått ut på att hela tiden se till att inte göra "fel". Som ett exempel så kunde jag vara och shoppa med en tjejkompis, hitta ett par supersnygga jeans som jag förälskat mig i men som min vän inte tyckte om. Förut hade hennes åsikt vägt så tungt och jag hade förmodligen sagt; "Nej, du har rätt. De var inte särskilt fina". Sedan hade jag gått därifrån utan att kunna släppa jeansen i tanken. Om samma sak skulle ha hänt idag så hade jag tackat för åsikten, gått till kassan och betalat dem.

Varför finns det så mycket i livet som verkar gå ut på att göra andra nöjda? Man köper bara de kläder som ens vänner också gillar och ser till att hårfärg och frisyr blir "godkänt" av dem. Nu menar jag absolut inte att alla fungerar så här men jag har själv varit (och är fortfarande) så ibland. Så beroende av andras bekräftelser och godkännanden.

Efter mycket inombordsjobb, min enorma envishet (också en del av pappas gener) så kan/vågar jag idag stå för det jag gillar även om mina vänner inte samtycker. Numera känner jag mig säker med mig själv. Jag frågar fortfarande mina kompisar om smakråd när vi är och shoppar men nu är det alltid min åsikt som väger tyngst - det är ju faktiskt jag som ska bära den där tröjan, inte dem!

Något som inte fanns i mig från början, men som finns där nu, är den totala säkerheten över att jag vet att min familj och mina vänner älskar mig precis som jag är. Jag kanske inte köper "rätt" skor eller säger "rätt" saker men vad spelar det för roll? Mina vänner är mina vänner för att jag älskar dem precis som de är. Om någon har ett par nya märkesjeans för en tusenlapp eller ett par jeans från H&M för 399 kronor - det kvittar vilket! Kärleken till mina vänner är betydligt mycket djupare än vad de har för kläder.

Jag har också kommit på att man (eller jag iallafall) slösar bort så himla mycket energi på att undra vad folk tänker och tycker om mig. Särskilt tjejer har ju, som bekant, ofta väldigt lätt för att hamna i konflikter. Det bildas ofta grupper med en massa skitsnack bakom folks ryggar. Tänk om man skulle ta all den energin och lägga på något vettigare och viktigare.

Alla råkar ut för att någon då och då stör sig på en. Ingen kan älska alla eller bli älskad av alla. Ibland går man inte ihop, det är ganska simpelt. Jag har inga större problem med att andra kan störa sig på mig ibland - jag stör mig ju själv på andra - det är naturligt. Men om någon inte kan stå ut med mig så brukar jag alltid säga;

1. Prata med mig istället för att prata skit bakom min rygg. Tillslut kommer det ändå fram bakvägen och om du inte säger till mig vad jag gör fel så får jag ju ingen chans att försöka förändra det.

2. Om jag är ett irritationsobjekt för någon och denna person inte vill diskutera eller lösa det med mig så kvittar det för min del. Väljer någon att ignorera eller bara gå runt och störa sig på mig så är det ju den personens huvudvärk.

Folk får gärna störa sig på mig och lägga all sin energi på det. Jag tänker iallafall använda min energi till något som känns mer värdefullt!

Dina vänner och din familj älskar dig för den du är och du ska inte behöva följa någon slags lag över samhällets do and don'ts. Vänskap och kärlek är djupare än vad som finns på utsidan. Stå på dig och gör det som du tycker känns rätt för dig. Bär de kläderna du trivs i och ha den hårfärgen du känner dig fin i. Mår du bra på insidan så syns det utåt och det är din stil och din personlighet som gör dig unik. Det finns bara en som är som du så var rädd om dig!

Du är värdefull!

/Pia